Trattkantareller

20160831_204356

Tänk om jag själv haft modet att gå in i skogen och plocka det som naturen bjuder på. Det är så härligt inne i skogen och tack o lov var jag där mycket när jag var liten. Jag kommer ihåg att vi hittade mycket murklor som vi förvällde och sen gjorde mamma stuvning. Det var så smaskigt! Idag när jag besökte torget i Landskrona stod min favoritsäljare och sålde Trattkantareller  för 50 kronor halvkilot. Det blev jättemånga! Nu måste jag googla fram något Trattkantarellrecept så de inte förfars. Sen blir det sängen för min del. Sov gott!

Hösten❤

 

Hösten är för alla är min teori. Eller i alla fall den lättaste årstiden att förhålla sig till. Är man av rundare slaget som jag är det lite jobbigt med sommaren. Sommarkvällar är ljuvliga men en riktigt varm dag vållar problem. I sommar måste mina lår varit mindre än förgående för jag har inte haft problem med skavsår. Det gör fruktansvärt ont kan jag berätta. De uppstår när man har en sommarklänning och inte hotpants under. I början av promenaden känns det jättebra men allteftersom man blir varmare börjar låren skava mot varandra och till sist vill man bara sätta sig ner och strejka och tillkalla sjukvårdskunnig. Detta var det största sommarproblemet. Sen har man ett större krav på att vara lyckad och på gång under sommaren. Det verkar som att allt man gör eller borde göra syns mer i sommarljuset. Men under den kära hösten kan vi gömma oss i dunkla färger och storkoftor och dricka te och titta på tv. Allt detta är helt på sin plats. Man behöver inte resa till Thailand för att det är dåligt väder på hösten. För det SKA vara dåligt väder på hösten. Det ingår i konceptet. Och vill man ut och göra ngt så finns det massor och mycket helt gratis. Det finns mycket engagemang på hösten. Studieförbunden har massor. Sen bokcirklar, kulturnätter och stickcafé och nu humorfestivalen i Lund. Sen kan man äta svamp som jag ska göra nu. Hösten I like!

Jaha…Hur löser vi detta?

 

Jag fick höra av en Sydsvenskanläsare att bland annat Asien express restaurang på Lunds station tröttnat på att höra dragspelsmusik. Jaha… De var visst inte ensamma om att tycka det var jobbigt att höra denna en hel arbetsdag. Men var glada att ni har en arbetsplats varifrån ni kan gnälla på musiken. Tänk på den som spelar som sitter närmre musiken! Eller ni tror att denna person är lika coachad och hjälpta av vänner till en övertro på sin musikalitet och kanske söker till Idol nästa säsong? Det var lika illa rent musikaliskt när en engelsman under 20 år slaktade Beatleslåtar på en ostämd gitarr. Det pågick alltså i 20 år. Han fick inte lämna sin plats. Kör ni bort ”tiggarna”för att de saknar musikalitet? Är det det som är problemet egentligen? Jag har hört folk som säger: ”Att de sitter bara där och tigger. De kunde åtminstone ha ett instrument.”Hur ska vi lösa det? Ellee handlar detta nu om ett rent musikaliskt problem? Mitt förslag är i så fall att ni får hitta en ordningspolis som delar ut en halvtimme till varje musiker. En uppträdarautomat där man trycker ut en halvtimmes speltid.Sen ska det kvitta om det är Gunhild Carling, Måns Zelmerlöv eller en Rumänsk dragspelare som står där. En halvtimmes musik av en artist är vad vi mäktar med rent generellt. Vi lever faktiskt i en demokrati.

Om Fasaner och livet som fattigpensionär

20160830_170826

På toppen av bokhyllan tronar arvegods från mammas sida av släkten tillsammans med mina Fasaner från Erikshjälpen. Kommer ihåg att jag gav 24 kronor för detta paret i julas. Det som gjorde att jag köpte fasanerna (för det är väl inget man köper dagligdags) är att här i parken stortrivs dessa. Så mina är en liten hyllning till beståndet utanför. Det känns så pampigt och gammaldags när man stöter på dessa praktfulla fåglar. Det swishar förbi ripor, gamla kungar och koppargrytor för ögonen och tänk att allting varit så annorlunda. Historia är så intressant. När jag blir pensionär ska jag läsa en massa svensk historia. Även som fattigpensionär finns detta nöjet. Begagnade böcker kostar ingenting. Skulle tom kunna be om gratisböcker och bygga mig ett vindskydd om det vill sig så illa. Ja i dagens samhälle vet man inte. Sorgligt att de tappat så i värde. Böckerna denna gång. Rent egoistiskt hoppas jag att inte pendeln svängt till dess. Något roligt måste man väl få ha som pensionär.

Det kliar

 

S20160830_065330

Så gulligt men herregud så trött man kan bli med en snart 6 årig som sällskap dygnet runt. Det är inte tyst en sekund och varförfrågorna tar aldrig slut. Är det något man säger de inte ska göra så kan man räkna med att just det händer inom när framtid. Det liksom kliar tills det som är förbjudet utförts. Är man som vi sjuka samtidigt så måste man använda sig av mindfulness för att klara sig mentalt. Eller bara gå och gömma sig och djupandas några minuter. Sen kan man njuta av denna gulliga superman igen.