En kväll i st Lars parken

Ikväll tog vi en runda i den stora s:t Larsparken och för första gången kände jag den auktoritet och rädsla patienterna måste ha känt. Känslan kom när jag gick den långa raka vägen fram mot det s;k klockhuset. Ni ser den kyrkliknande byggnaden i slutet av vägen. Tänk er att bli internerad för gott i en av dessa kaserner. Att inte ha något människovärde och vara helt utelämnad till läkarnas och medpatienternas galenskap. Att vara gömd och glömd av familjen. Att slutligen åka hästskjuts och hamna i en anonym grav bland hundratals andra bortglömda personer som blivit sjuka i en tid utan botemedel. Allt detta kom emot mig ikväll men skingrades när jag såg den färgglada Budelejan och indiantältet. Så skönt att leva här och nu!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s